Betydelsen av riktning

I går var jag inbjuden av Örebro Kompaniet till den andra av två dagar kring varumärket Örebro. Den första missade jag på grund av sjukdom. Och när nu den andra skulle gå av stapeln, valde jag att inte delta. Skälet - jag upplever att det överhuvudtaget inte finns någon politisk enighet kring frågan. Och skälen är rätt djupgående. Det handlar såväl om tydliga ideologiska skillnader som rent politiskt-praktiska skillnader. Alltså - det handlar både om vilket samhälle vi har som mål och vägen dit.

Min subjektiva bild av vilket samhälle socialdemokraterna i Örebro vill skapa ser ungefär ut så här:

Örebro ska vara transportstaden. Det handlar om logistik, lastbilar och lager. Det handlar om låglönejobb och enkla jobb.
Örebro ska vara den offentlliga sektorns stad. Det handlar om en stark offentlig sektor. Det handlar om starka kommunala bolag. Det handlar om politiker som bestämmer över mycket.
Örebro är sig själv nock. Det handlar inte om att ta in utifrån, att lära av andra, utan om att se inåt, göra Örebro till centrum i en egen värld. Samarbete med grannarna - gärna, men på Örebros villkor.
Örebro är politikernas stad. Politiken ska sträcka sin makt så långt ut som möjligt. Det är bra om näringslivet står i Rådhuset och bockar med mössan i hand. Det är bra att statuera exempel hur det kan gå för företag som inte gör som politikerna vill.

Och vägen just nu är rätt tydligt utstakad. Socialdemokraterna i Örebro agerar främst utifrån den mediala bilden. Pressmeddelandena är legio. Och de redovisar "satsningar" på än det ena, än det andra. Nedskärningarna är inte politikernas bord, utan tjänstemännens. Och "satsningarna" spretar åt alla håll. Men det spelar ingen roll. För det är den mediala bilden som är den viktiga.

Så Örebro fortsätter att vara det Örebro varit. En stad där kommunen och landstinget regerar. En stad med få starka företag. En stad med många kommunala bolag som dominerar näringslivet. En stad där jante-lagen är norm, där ingen får sticka ut, där ingen ska vara bäst, där ordet gråsosse väl betecknar den förvuxna bruksorten. Och en stad där alldeles för många tjänar alldeles för lite.

För mig som liberal, folkpartist och frisinnad, är denna dystopiska beskrivning en utmaning. Örebro behöver inte vara drömvärlden för 1968-rörelsens socialdemokrater. Örebro kan bättre.

Just nu mejslar vi liberaler ut en annan riktning för såväl Sverige som Örebro. På riksplanet pågår ett intensivt partiprogramsarbete. Och lokalt jobbar vi med såväl vårt program som vår långsiktiga vision för Örebro. Den visionen ligger ljusår från socialdemokraternas. Den handlar om en stad som vill och kan växa. Den handlar om en stad som ser sina medborgare som de viktigaste aktörerna. Den handlar om en stad där näringslivet tar täten. Den handlar om en stad där politiken är bättre, men smalare.

Och den handlar om en stad där fler tjänar mer. Där medelklassen växer och där företagen med behov av hög kompetens bara blir fler och fler. Där universitetet är den självklara medelpunkten i staden, där forskare, universitetslärare och universitetsnära företag skapar grogrund för den växande staden.

Just lönerna är en fråga som länge varit tabu i Örebro. Örebro har en låg medelskattekraft. Örebroarna tjänar bara 94 % av rikssnittet. Det beror på att hela lönestrukturen dels är fokuserad på låglönejobb, dels att lönespannet är litet. Detta är en medveten politik. Det har varit ett sätt för socialdemokraterna att behålla makten i Örebro. Fler låglönejobb ger en starkare socialdemokrati. Liten lönespridning gynnar socialdemokraternas kärnväljare. Men det skapar mer bekymmer än det löser.

Låt mig bara ta ett exempel, baserat just på medelskattekraften. I Örebro, som har 94% av medelskattekraften, är skattekraften per innevånare drygt 165.000:- kronor per år. I Lund, som vi borde börja jämföra oss med, är den nästan precis 15.000:- kronor högre. Lund har 103 % av medelskattekraften och är en kommun där universitetet är centrum, där hög kompetens inom näringslivet är prioriterat och där enorma forskningsinvesteringar skapar framtid och förändring. (I Örebro investerar sossarna i parkeringsplatser för lastbilar. I Lund investerar man i partikelacceleratorer...)

Om medelskattekraften i Örebro var lika hög som i Lund, skulle det (enormt förenklat) innebära att 138500 örebroare skulle ha drygt 2 miljarder mer att använda sig av. En del av de pengarna skulle gå till lokal konsumtion. Det skulle innebära bättre förutsättningar för handeln. Det skulle innebära mer riskkapital till lokalt företagande. Det skulle innebära bättre möjligheter att hjulen i ekonomin skulle snurra snabbare. Och det skulle innebära en bättre arbetsmarknad och fler jobb, både för hög- och lågavlönade.

Men det skulle också sannolikt innebära att det socialdemokratiska maktinnehavet bröts. Och därför kommer inriktningen mot en "Lundifiering" av Örebro inte att bli av. Helt enkelt därför att socialdemokraterna i Örebro prioriterar sin egen maktställning före stadens utveckling.

Men för oss liberaler finns inte den begränsningen. Vi måste se till hela stadens utveckling. Vi måste våga skapa en egen väg och visa vilka möjligheter vi har att göra Örebro bättre. På område efter område måste vi redovisa våra förslag och våra prioriteringar. Vi började med vårt alternativa budgetförslag, Örebro - global stad, lokala utmaningar. Vi kommer att fortsätta att utmana den sittande maktens tröghet och oföränderlighet.

Liberalismen står för förändring, förnyelse och framtid. Det är just det Örebro så väl behöver.